O-Ringen i Åre är nu över.

juli 30, 2023

En vecka TILL FJÄLLS! har vi nu klarat av. En vecka där vi fick känna av alla slags väder, segerglädje,
kalfjällsorientering, buss- och tåg köer och klubbgemenskap i och kring boendet på vandrarhemmet Södergården i Undersåker.

Bagheerastafetten

O-Ringen tävlingarna startade traditionsenligt med Bagheerastafetten för ungdomar upp till 16 år.
Tävlingen var en sprintstafett som gick i centrala Åre. Det var ett antal skogslöparungdomar som
deltog iden stafett där 127 lag deltog, där varje lag innehöll 4 löpare. En stor publik medförde härlig
stämning runt stafetten.

OL-etapperna

De två första etapperna var belägna i Trillevallen. Etapp 1 sprang de längre banorna på
fjällsluttningen plus på flacken nedanför fjället. De kortare banorna gick enbart nedanför fjället där
stora myrar och skidspår dominerade kartbilden. Skogslöparna hade tidigaste startgrupp och då är
det alltid svårt att kunna konkurrera mot de sent startande. Terrängen i Jämtland bjuder alltid på en
hel del undervegetation i form av gräs på marken i skogen. Detta gör att det blir lätt spår att följa i
stråken mellan kontrollerna.

På etapp 2 fick alla deltagare känna av kalfjället på Välliste. En riktigt tuff etapp där övervägande del
av deltagarna fick lov att gå långa bitar av deras banor. Aldrig har man sett så många fjällvandrare på en O-Ringenetapp. Kanske det fina vädret i form av skinande sol också bidrog till att det blev en
riktigt tuff dag på fjället. Trots att man var riktigt trött kunde man inte undgå att höja blicken för att
få med sig några helt magiskt vackra fjällvyer.

Aktivitetsdagen ägnades åt diverse utflykter och aktiviteter innan de allra flesta sökte sig till Åre
centrum där Elitsprinten gick. Tre Skogslöpare (Frida Sandberg, Alice Rytterstedt och Liv Pauler)
hejades fram i det publikrika området. Det är alltid många som tittar på när de sex elitklasserna
springer sin sprintetapp. Åre centrum visade sig vara ett riktigt kanonområde när det gäller sprint.

Gunnar vid Rissnafallet på aktivitetsdagen.

Järpen var arenan för etapp 3. Nytt område och en annan typ av terräng. Här var det lite mera
omväxlande terräng allt från fina höjdpartier till täta grönområden. Järpen var ett reservområde som
blev aktuellt när det inte blev något av de två etapperna som skulle gå i Björnen nära Åre.

De två avslutande etapperna gick i Ånn. Etapp 4 var en medeldistans där många orienterare hade
stora problem med att läsa vad som var hyggen respektive skog på kartan. Det var också mycket blött i markerna vilket gjorde det också svårt att se vad som var sankmarker, sumpskog och ren skog.

Familjen Paulers firar Idas etappseger på den 4:e etappen i Ånn.

Etapp 5 genomfördes för de allra flesta med en jaktstart, där ledarna efter de fyra första etapperna
startar först. De 15 första får byta ut sin nummerlapp mot en där det står den siffra som de ligger på. En sak som kan stressa upp den lugnaste av alla. Ännu en riktigt blöt historia ute i terrängen, men även ånga kontroller i täta grönområden.

MTBO

Årets Mtbo-tävlingar var en tredagarstävling, där två etapper cyklades i Östersund och den
avslutande i Järpen. Eero Niemi och Kicki Josefsson cyklade alla tre dagarna och tyckte arrangören
fixat till mycket bra tävlingar med bra kartor och banor. Den avslutande etappen gick under
aktivitetsdagen och då passade även P-J Josefsson på att ta en öppen bana. Lite synd att inte Mtbo-
tävlingarna kördes över fem dagar mera integrerats med övriga O-Ringen i Åre.

Vädret

Under årets O-Ringen bjöds vi på i stort sett alla väderlekar. Som bäst under andra etappen i
Trillevallen där solen sken från en klarblå himmel, till den hagelskur (hagel stora som spelkulor) som
varade 10-15 minuter under avslutningen på etapp fem i Ånn. Sammanfattningsvis så var vädret ändå bättre än vad som man förväntade sig innan man åkte iväg mot O-Ringen tävlingarna.

Transporterna

Här märkte man som deltagare att det brustit i planeringen. För få trafikfunktionärer och de som
fanns var inte tillräckligt utbildade eller kraftfulla. Det medförde felkörningar till satelitparkeringar,
köer till bussar och tåg. Det var också problem med vägar som inte höll för bussarna, vilket medförde längre avstånd att gå för alla. Tråkigast för barn och äldre som skulle haft nog långa sträckor ändå.

Boendet

Vandrarhemmet Södergården var ett mycket bra boendealternativ för oss Skogslöpare. Gott om
utrymme med två stora kök, många toaletter och duschar som inte medförde långa väntetider för
duschning och måltider. Samlingsrum för klubbsamlingar vid regn och olika lekrum för barnen var
också uppskattat. Trodde innan att det kunde vara problem med de restriktioner som
vandrarhemmet hade, men det visade sig att det var inga stora problem alls med dom.

Klubbsammanhållningen

Inbillar mig att sammanhållningen i klubben blir bara bättre efter en sådan här vecka. Att leva en
vecka tillsammans gör att man lär känna varandra bättre. Barnens lek och spring, våra gemensamma klubbsamlingar med resultatgivning, troccakamper, diverse summeringar varje kväll och inte minst firandet av Idas etappseger gör allt lite roligare och lättare. Kanske var det så roligt att vi syns i Oskarshamn nästa år, där det är cykelavstånd från C-ort till 3 etapper samt kort bussning till 2 etapper, de bjuder även dusch på etapperna. Själv är jag troligen på plats!